Ägare: Maria & Johan Lindgren

 

Oldenburgare valack f. 05

 

 

Sammy har jag köpt efter att ha haft honom på foder under en längre tid.

Hade lycka att hitta honom genom min kollega Kerstin som då var han ägare.

 

Han blev från början inköpt till Umeå ryttarförening från Tyskland tänkt som ridskolehäst men då han var för känslig fick han bli privathäst istället.

 

Tyvärr ligger han lite efter i utbildningen men har otroligt fina kvalitéer i både dressyr men framförallt i hoppning.

 

Det är en väldigt speciell häst med mycket personlighet och humor. Tanken är att han ska hjälpa mig att kunna klara av diplomeringen av level 3 ridinstruktör vilket är 1.30 hoppning och MSV.B dressyr. Framförallt är det roligt att ha en häst som man kan göra lite med varje med och den ska  vara roligt att rida var dag.

 

 

Har fått förfrågan att beskriva mina hästar som jag rider nu för tillfället, Sammy kommer få en egen presentation här i bloggen lite senare.

 

Zundans (Sune)

Ägare: Umeå Ryttarförening

Fux valack f. 08

Här är en bild på Sune som föl. Lovar att försöka ta en bild på hur han ser ut nu.

Zundans (SWB) 04082344	Danzas 04013730 1058	De Niro 95060	Donnerhall 95034	Donnerwetter
				Ninette
			Alicante	Akzent II
				Wiesenelfe
		Winnie Puuh	Weltmeyer 95029	World Cup I
				Anka
			Aluette	Argentan
				Dunja
	Sazza (SWB) 04915133 24446	Anart 583	Hartung 501	Ilmengrund
				Harfe
			Annika (13) 7140	Barbarossa 291
				Aloi 4181
		Sizu 04822735 18051	Maraton 600	Utrillo 432
				Fairy (51) 9175
			Silvia 12544	Guvernör 495
				Dreamgirl 11456

Sune kom till oss efter sommaren då vi köpte in fem stycken hästar som kom från samma uppfödare.

Han var hingst och ej inriden vilket gjorde att första uppdraget blev att kastrera honom.

Då alla hästarna som vi köpte hade gått på ett rätt dåligt bete så fick vi jobba med att de skulle komma upp i hull innan vi kunde påbörja inridningen.

När han kom var han rätt hingstig och hade svårt att hålla koncentrationen men efter att han blev kastrerad och mycket hantering har han nu blivit en riktigt trevlig individ.

Målet är att kunna galoppera och kunna trava över lite bommar innan vi ställer av honom för vintervila och då vi galopperade första gången igår känns det som att vi är på god väg.

 

Zolero

Ägare: Umeå Ryttarförening

Fux valack f. 99

Detta är alltså Zolero.

Zolero (SWB) 04991077	Warsteiner (SWB) 04932961 946	Weltmeyer 95029	World Cup I	Woermann
				Sendernixe
			Anka	Absatz
				Adelsbuch
		Fräulein (63) 04892670 21069	Romadour II 95012	Romulus I
				Gunda
			Flamman (63) 14564	Flamingo 481
				Gitte (63) 8315
	Sazza (SWB) 04915133 24446	Anart 583	Hartung 501	Ilmengrund
				Harfe
			Annika (13) 7140	Barbarossa 291
				Aloi 4181
		Sizu 04822735 18051	Maraton 600	Utrillo 432
				Fairy (51) 9175
			Silvia 12544	Guvernör 495
				Dreamgirl 11456

 

Zolero var också en av de fem hästar vi köpte in, med sina 182cm är han också då den största ridskolehäst vi har. Han blev tyvärr skadad precis när vi hade köpt in honom och har därför vilat nu ett tag innan han sätts igång. Jag hann sitta på honom någon enstaka gång innan han blev skadad och det är en otroligt fin häst.

Om man är smart ska man dock ha god respekt när man ska sätta igång en häst av den storleken.

Provade dock att sitta på honom idag vilket gick bra, skrittade mest bara men testade även trava några steg.

 

Har sedan några andra hästar som jag har på tillridning men de försöker jag hinna med när tiden räcker till. Säger åter igen vilka otroligt fina ridskolehästar vi har!

 

.

När jag ser på bilderna från Pernilla på Divan.
Speciellt Divan, den där lilla söta bråkstaken hon var första gången jag red henne, som vägrade att gå ifrån Solänget och stod på bakbenen så jag trodde hon skulle slå över.
Eller som skenade såfort det låg en bom på baken.

Hon har kommit så himla långt och blivit så himla FIN!
Är helt kär i den där hästen, och blir så himla glad för varje framsteg hon gör!

Träningslägret på Cape var verkligen kanon för både henne och mig att hitta varandra och jag fick mig verkligen en funderare på hur jag skulle rida henne för att hjälpa henne på bästa sätt.
Att hon efter 4 CR sedan går in på en lokal 80cm, med en massa hästar, folk, bilar och allt runt omkring det och bara gör det som att det vore vilken dag som helst.
Hon är bara 6år gammal och stannade inte ens för att titta på ett hinder!
Dessutom har hon verkligen börjat visa att hon tänker igenom dom uppgifterna vi ger henne och inte bara rusar för att det är ett hinder framför henne.
På bilderna kan man faktiskt se henne hoppa

Ser verkligen fram emot framtiden på den här fina hästen, och tycker det himla ledsamt att jag troligvis flyttar till hösten, annars hade jag lagt ner mer tid på henne om jag skulle få det.
För jag tror verkligen på henne! Kanske inte som en 130-häst, men en riktig speedhäst på 110-120 skulle hon kunna bli om hon fortsätter utvecklas som hon gör.

Fina älskade Divan ♥
Är så himla glad att Susanne har låtit mig rida henne!

Idag har det gått exakt ett år sedan Adrienne togs bort.
Jag har inga problem att minnas den sista dagen, då jag åkte ut till stallet vid 7 på morgonen för att ta farväl av en av mina bästa vänner jag haft genom hela livet.
Hon stod och tuggade på sitt hö medans jag grät i hennes man och kramade hennes hals.

Den hästen har gett mig så mycket glädje än jag kan beskriva.

Jag började rida henne under våren 2006 och jag minns första gången jag red henne efter Eva hade köpt henne. Jag tyckte att hon var stel, men pigg och kunde inte låta bli att tycka om henne.
Sedan fick jag fortsätta rida henne och hjälpa Eva med henne och jag minns dom gånger hon gav mig en "wow" upplevelse.
Vi tävlade på Gidhunsjö Cupen det året och vann hela cupen, sista omgången red jag några dagar efter jag fått mitt knä ur led, men ändå tog hon mig så tryggt runt överallt och hon var en ängel att ha med sig på tävlingar.

Trots att det var dressyr som jag tävlade henne i, så älskade hon att hoppa.
Jag minns en gång jag fick vara med när Maria hade teori på ridskolan och jag fick hoppa en bana på 1m, eller när vi var med på en Per-träning och hon fick visa vad hon verkligen gick för.

Såklart fanns det gången den här damen protesterade också, som när hon inte ville gå ut längre i vattnet när man skulle bada. Då stannat hon, reste sig och snurrade runt och det fanns ingenting man kunde göra.
Eller den gången hon slängde av mig borta i Gene Fornby för hon tyckte det var så himla kul att galoppera.

Sedan kan man inte glömma hur roligt hon tyckte det var att göra galoppombyten så hon tog i för kung av fosterland, eller hur ärlig hon var på hinder att man bara behövde hålla galoppen så fixade hon resten.

Den här hästen har lärt fler att rida än jag kan räkna till, och trots att jag var sur dom gångerna hon dog inne på dressyrbanan, så minns jag hur stolt jag var efter 2år kämpade och vi äntligen fick våran första lokala placering.
Jag minns alla priser vi har tagit tillsammans på klubbtävlingar och jag minns alltid hur stolt hon brukade stå på prisutdelningen med öronen spetsade och lugnt såg runt på dom andra med sina kloka fina ögon.

Nästa stjärna som står på tur för presentation är Eucalyptus eller Erik som alla kallar honom.
Detta är en brun bestämt valack efter hingsten Electro. Electro brukar vanligtvis ge ifrån sig små avkommer, men Erik är raka motsattsen med sin mankhöjd över 175.

Ann är ägare till denna häst och hon har haft honom i ca 7år har jag för mig.
Hon köpte honom av Johanna som hade honom som hopphäst, men Ann skolade om honom till dressyrhäst.
Det var först tänkt att Ann skulle åka och provrida Erik åt en kompis som var sjuk, men när hon red honom blev hon kär och kände bara att hon måste ha honom. Och så blev det.

När Ann nyss hade köpt honom red jag och hoppade honom åt henne, men det blev ett större uppehåll med några år, där andra istället tog över och hoppade honom.
Jag minns iallafall i hans yngre dar att man inte red ut någonstans utan ett grimskaft runt halsen, och det gällde att ha ett mantag efter hindrerna, för bocka, det kan han. Han har bara blivit sämre på det med åren. (Tack och lov).

Nu för tiden är det Ann som sköter dressyrarbetet, jag som hoppar honom och Amanda som sköter det mesta andra, allt från uteritter till dressyrträningar och utan Amanda skulle varken Erik eller Ann klara sig.

Jag har ridit och hoppat Erik i ungefär ett år nu efter det långa uppehållet vi hade.
Första gången jag hoppade honom så stod Ann och Maria på marken. Ann blundade medans Maria smackade och ville att det skulle gå fortare.
Jag drev men höll mig i manen för han var inte nådig när han dundrade på efter hindrerna.

Under året har vi iaf lyckats;
- Starta våran första klubbtävling 70+80
- Debuterat 90cm
- Startat lokal 80+90cm
- Tränat 100m banor
- Hoppat ett hinder på 130cm

Han har en enorm ridbarhet när han släpper till, men dagar han står emot, då är det inte roligt att rida honom.
Han är stark som en björn och envis som synden. Men att sitta på honom när han hoppar, det är nog bland det härligaste man kan göra, för dom fina sprången han får till, dom är underbara!

Mitt mål med honom är att kunna starta 110cm under nästa år om vi fortsätter som vi gör nu.

Låt mig presentera Donna la Diva, eller Divan som hon kallas till vardags.
Detta är en fuxmärr med mycket egen vilja och mycket energi, som man måste omvandla till rätt sorts energi när man rider henne.

Susanne som äger henne köpte henne när hon var 7månader. Hennes farfar är Donnerhall, så hon har riktigt fint blod i sig.

Inridningen på den här damen har inte varit helt lätt. Problemet var inte att få henne under sadel, utan att sitta kvar på henne efter. Dom första fyra åren var inte lätta med henne och tillslut sökte Susanne hjälp av Maria för att rida till henne.

Hon stallades då upp på Solänget och Maria red henne, samtidigt som hon försökte lära Susanne att rida henne också. När hon gick tillräckligt bra, frågade Maria mig om jag inte ville börja hoppa henne.
Hoppade henne några gången, var bl.a med på en Pia träning, där hon mest bara sprang, men skötte sig riktigt bra bland så många hästar.

Innan sommaren 2010 hade hon startat två dressyrtävlingar på klubbnivå med Maria och en 50cm clear round med mig.
Hon kollades upp innan sommarbetet och det visade sig att hon hade vargtänder i munnen som drogs ut, samt att hon var halt på högerknä.

Nu efter sommaren så har jag fortsatt att rida henne på helgerna åt Susanne, medans Maria är på Strömsholm.
Hennes utveckling efter sommaren har gått fort.
Hon har blivit finare i hullet och psyket och är inte alls lika het längre.
Dock kan hon fortfarande har sina dagar då man har lust att lämna henne ute i skogen, medans andra dagar är hon värld miljoner.

Målet med henne det här året är att få henne klar till LA i dressyr och i hoppningen är det mest att få henne lugn mot hindrerna. Sedan höjden har vi inget mål med.

Trots att jag har haft den här bloggen i över ett år, (Två år i februari faktiskt!) så tänkte jag ta mig och presentera hästarna bättre.
Lite smått om hästen och även kanske lite av deras livshistoria så ni får lite koll, om det nu är lite nya läsare så ska ni också få hänga med ;)

Har ett på gång, men får se om det kommer upp imorrn eller ikväll :)

Men den nya katergorin heter iaf HÄSTARNA