Idag har det gått exakt ett år sedan Adrienne togs bort.
Jag har inga problem att minnas den sista dagen, då jag åkte ut till stallet vid 7 på morgonen för att ta farväl av en av mina bästa vänner jag haft genom hela livet.
Hon stod och tuggade på sitt hö medans jag grät i hennes man och kramade hennes hals.

Den hästen har gett mig så mycket glädje än jag kan beskriva.

Jag började rida henne under våren 2006 och jag minns första gången jag red henne efter Eva hade köpt henne. Jag tyckte att hon var stel, men pigg och kunde inte låta bli att tycka om henne.
Sedan fick jag fortsätta rida henne och hjälpa Eva med henne och jag minns dom gånger hon gav mig en "wow" upplevelse.
Vi tävlade på Gidhunsjö Cupen det året och vann hela cupen, sista omgången red jag några dagar efter jag fått mitt knä ur led, men ändå tog hon mig så tryggt runt överallt och hon var en ängel att ha med sig på tävlingar.

Trots att det var dressyr som jag tävlade henne i, så älskade hon att hoppa.
Jag minns en gång jag fick vara med när Maria hade teori på ridskolan och jag fick hoppa en bana på 1m, eller när vi var med på en Per-träning och hon fick visa vad hon verkligen gick för.

Såklart fanns det gången den här damen protesterade också, som när hon inte ville gå ut längre i vattnet när man skulle bada. Då stannat hon, reste sig och snurrade runt och det fanns ingenting man kunde göra.
Eller den gången hon slängde av mig borta i Gene Fornby för hon tyckte det var så himla kul att galoppera.

Sedan kan man inte glömma hur roligt hon tyckte det var att göra galoppombyten så hon tog i för kung av fosterland, eller hur ärlig hon var på hinder att man bara behövde hålla galoppen så fixade hon resten.

Den här hästen har lärt fler att rida än jag kan räkna till, och trots att jag var sur dom gångerna hon dog inne på dressyrbanan, så minns jag hur stolt jag var efter 2år kämpade och vi äntligen fick våran första lokala placering.
Jag minns alla priser vi har tagit tillsammans på klubbtävlingar och jag minns alltid hur stolt hon brukade stå på prisutdelningen med öronen spetsade och lugnt såg runt på dom andra med sina kloka fina ögon.