Att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset är det nog inte många som har missat, att det är mycket blandade känslor om det här, är det nog inte heller någon som har missat, men heller har nog inget missat att han vann med rekordmarginal.

Det här visar bara en sak, att vi i ridsporten tillsammans kan åstakomma något. Vi visar resten av alla fotbollshuliganer och ishockeysupportar att det är inte för inte vi är Sveriges näst största sport.
Dom flesta frågar sig "Vem är Rolf-Göran? Varför vinner hamburgarna?" Dom har ingen aning om att det Roffe har åstakommit är historisk och han är en av våra stora medaljhopp när det kommer till OS nästa år.

Det han gör handlar inte om att tillsammans med ett helt lag springa runt på en plan och göra mål, där man kan lägga sig ner och fejka att man stukat foten, för att få några minuters extra vila.
Även om det är ett stort team som står bakom Roffe och hans framgångar, så är det i slutet han och hästen det handlar om. Det är dom som går in på arenan och tar sig över hinder på 1.60cm. Ett djur som har en helt egen vilja, och som du inte bara kan säga till att "Nu gäller det, du får inte göra några misstag", för djuret kan ändå inte svara.

Det handlar om exakt vilken sväng du tar i omhoppningen, om du tar ett felaktikt tygeltag precis hundradelen innan avsprånget som gör skillnad på vinst och förlust.