Mycket läsvärt
Här kommer ett inlägg som jag INTE har skrivit, utan Annie!
Sjukt välskrivet inlägg som beskriver exakt samma sak som jag känner!
Att bli kallad bortskämd bara för att ens föräldrar någonstans har lyckats med sina karriärer och sedan valt att ge sina barn något, i detta fall en häst. Den här debatten hade inte ens kommit upp om vi hade fått en dator som bara hade stått på vårat rum och ingen någonsin hade sett.
Hur hade egentligen "ponnysverige" sett ut om alla barn skulle köpt sin häst för egna pengar?
Finns ingen normal 14åring som skulle kunna gå i skolan, ha ett jobb som gör att dom har råd att köpa en häst och sedan BEHÅLLA den, plus tid för att ta hand om den. Då måste dygnet ha med än 24h kan jag säga.
Alltså ett inlägg skrivet av Annie - läs!
Alltså, det finns så fruktansvärt många åsiktinlägg på yngre tjejernas bloggar nuförtiden om iprincip ALLT. Hur man ska tävla, hur man ska träna, hur bortskämd man är om man har en häst för 100 000, hur man lyckas som ryttare, hur man inte blir bättre för att man ha märkeskläder osv osv osv osv. DET TAR ALDRIG SLUT.
Det som förvånar mig är att dessa (ursäkta mig) "småtjejer" kan så mycket om allt redan? Många gånger rider de också bara på ridskola. (menar inget illa med det, men det är kanske inte riktigt som i "riktiga hästlivet"). Jag menar visst, jag har hållt på med hästar ett bra tag och har haft häst sedan 2007, vilket jag skött helt själv. Och ÄNDÅ så är det många gånger så att jag inte alls har en aning om vad jag ska ta mig till i vissa situationer - utan ringer andra kunniga/tränare och har även god kontakt med Graphics förra ägare - för att fråga om saker som jag är osäker på osv. Men dessa småtjejer, de kan tydligen allt på sina bloggar? Är inte det lite märkligt? För mig kan det kännas som om att det många gånger handlar om att bli sedd, få uppmärksamhet och att man måste hävda sig mot de äldre tjejerna. (t ex mig). Jag har läst ett inlägg nu, och jag faktiskt försvara mig litegrann. Nämner ingen blogg, ingen tjej eller något då det egetntligen inte har någon betydelse.
Det handlar om det där ämnet om bortskämdhet (som vi alla nog är väldigt less på att läsa om, då iprincip ALLA någon gång skrivit om det, eller läst om det). Hur som helst. Nu sätter jag ner foten.
Jag tror att jag kanske har en liten annan uppfattning om detta ämne, och kanske är det för att jag är (en av de bortskämda?) . Åtminstonde så var jag iallafall det på ridskolan "på min tid" tillsammans med Anna Lindström och Malin Nordin. (haha, förlåt för att jag inte berättat detta för dig Malin). I grund och botten tror jag inte att det var menat som skitnack mot oss, utan mer deras avundsjuka på att vi hade egna hästar (och därav var bortskämda). Varför? - Vi hade ju också varit på deras nivå, men nu när vi fick egna hästar ansågs vi kanske vara lite bättre - och sedan började snacket om att vi inte kunde tro det och att vi var så bortskämda. (ja, ni hör ju hur fel det klingar)
"Bara för att man har en häst betyder inte det att man är bortskämd, det visar mer att man har en god ekonomi". Precis såhär sa min ekonomilärare Jan-Erik, och det är så sant som det är sagt. Det finns en fin linje mellan bortskämd och bortskämd. Jag har aldrig sett mig själv som bortskämd eftersom att jag aldrig varit den som fått allt jag pekat. DET är för mig att vara bortskämd. Att inte inse pengars värde - DET är att vara bortskämd, samtidigt som man inte har båda fötterna på marken. Jag hoppas och tror att jag i andras ögon inte uppfattas som en sådan tjej som får allt jag pekar på, utan att jag är en jordnära och levnadsglad tjej som uppskattar att jag faktiskt har en sådan fantastiskt fin häst som jag har. :-)
Jag vet att dessa åsikter om att jag är bortskämd kanske än idag cirkulerar i mångas huvuden, eller så kanske de är helt bortglömda. Just nu spelar det ingen roll, eftersom att jag är lite äldre och klokare idag och inte riktigt tar åt mig såsom jag gjorde då för så många år sedan. Hur som helst skulle jag bara vilja avsluta med detta, för er som möjligen har kvar era åsikter + att jag är så less på att folk dömer oss alla som har hästar över 100 000 som "bortskämda".
Min pappa har genom lång utbildning tagit sig till den position han är idag. Har har jobbat heltid från det att jag var 1-17 år gammal. Jag såg knappt till min pappa under alla dessa år då han reste jorden runt och jobbade sträckvis i Kina, USA, Japan, England, Frankrike, Singapore, Tyskland. Därefter jobbade han i Falun för Grycksbo Paper och bodde iprincip i Falun. Jag hade knappt en pappa under dessa år, han var hemma vissa helger och ibland någon vecka för att umgås med oss - annars reste han. Det är TACK VARE att min pappa rest och jobbat såhär mycket i mitt liv som jag idag har turen att få ha en häst överhuvudtaget. TACK VARE att min pappa jobbade hårt, fick en topposition inom MoDo Paper och var civilingenjör har jag en häst idag. Om inte detta skett hade vi haft en ekonomi som vilket svensson familj som helst- och jag hade INTE haft en häst, det kan jag lova. Jag kommer aldrig få tillbaka dom åren min pappa reste jorden runt, 17 år av mitt liv. En häst som Graphic ger mig mycket, men hon kan inte på något sätt "ge mig dom åren åter". Jag hoppas att ni som fortfarande har en åsikt om att jag är bortskämd kanske nu kan tänka er för innan ni öppnar käften nästa gång. Många gånger handlar allt bara om avundsjuka eller ovetande- men är ni avundsjuka på folk som jobbar hårt i livet och förtjänar de pengar de tjänar för deras skicklighet - ja, då är någonting väldigt fel.
Det är väl vad jag tycker. Sedan er uppfattning om mig som människa, ryttare och era åsikter kring mig, mina hästar och min ridning etc är ju eran ensak. Kände bara att jag ville sätta ner foten då många inlägg enligt min mening om detta område handlar om att folk inte riktigt har någon vidare koll, utan i många fall drar alla efter en kant. Det är fel.
Det spelar ingen roll om Bosse skulle kostat 100kr eller 100miljoner.
Det är inte summan som bestämmer vad det är för häst man får, den blir vad man gör den till!
Sjukt välskrivet inlägg som beskriver exakt samma sak som jag känner!
Att bli kallad bortskämd bara för att ens föräldrar någonstans har lyckats med sina karriärer och sedan valt att ge sina barn något, i detta fall en häst. Den här debatten hade inte ens kommit upp om vi hade fått en dator som bara hade stått på vårat rum och ingen någonsin hade sett.
Hur hade egentligen "ponnysverige" sett ut om alla barn skulle köpt sin häst för egna pengar?
Finns ingen normal 14åring som skulle kunna gå i skolan, ha ett jobb som gör att dom har råd att köpa en häst och sedan BEHÅLLA den, plus tid för att ta hand om den. Då måste dygnet ha med än 24h kan jag säga.
Alltså ett inlägg skrivet av Annie - läs!
Alltså, det finns så fruktansvärt många åsiktinlägg på yngre tjejernas bloggar nuförtiden om iprincip ALLT. Hur man ska tävla, hur man ska träna, hur bortskämd man är om man har en häst för 100 000, hur man lyckas som ryttare, hur man inte blir bättre för att man ha märkeskläder osv osv osv osv. DET TAR ALDRIG SLUT.
Det som förvånar mig är att dessa (ursäkta mig) "småtjejer" kan så mycket om allt redan? Många gånger rider de också bara på ridskola. (menar inget illa med det, men det är kanske inte riktigt som i "riktiga hästlivet"). Jag menar visst, jag har hållt på med hästar ett bra tag och har haft häst sedan 2007, vilket jag skött helt själv. Och ÄNDÅ så är det många gånger så att jag inte alls har en aning om vad jag ska ta mig till i vissa situationer - utan ringer andra kunniga/tränare och har även god kontakt med Graphics förra ägare - för att fråga om saker som jag är osäker på osv. Men dessa småtjejer, de kan tydligen allt på sina bloggar? Är inte det lite märkligt? För mig kan det kännas som om att det många gånger handlar om att bli sedd, få uppmärksamhet och att man måste hävda sig mot de äldre tjejerna. (t ex mig). Jag har läst ett inlägg nu, och jag faktiskt försvara mig litegrann. Nämner ingen blogg, ingen tjej eller något då det egetntligen inte har någon betydelse.
Det handlar om det där ämnet om bortskämdhet (som vi alla nog är väldigt less på att läsa om, då iprincip ALLA någon gång skrivit om det, eller läst om det). Hur som helst. Nu sätter jag ner foten.
Jag tror att jag kanske har en liten annan uppfattning om detta ämne, och kanske är det för att jag är (en av de bortskämda?) . Åtminstonde så var jag iallafall det på ridskolan "på min tid" tillsammans med Anna Lindström och Malin Nordin. (haha, förlåt för att jag inte berättat detta för dig Malin). I grund och botten tror jag inte att det var menat som skitnack mot oss, utan mer deras avundsjuka på att vi hade egna hästar (och därav var bortskämda). Varför? - Vi hade ju också varit på deras nivå, men nu när vi fick egna hästar ansågs vi kanske vara lite bättre - och sedan började snacket om att vi inte kunde tro det och att vi var så bortskämda. (ja, ni hör ju hur fel det klingar)
"Bara för att man har en häst betyder inte det att man är bortskämd, det visar mer att man har en god ekonomi". Precis såhär sa min ekonomilärare Jan-Erik, och det är så sant som det är sagt. Det finns en fin linje mellan bortskämd och bortskämd. Jag har aldrig sett mig själv som bortskämd eftersom att jag aldrig varit den som fått allt jag pekat. DET är för mig att vara bortskämd. Att inte inse pengars värde - DET är att vara bortskämd, samtidigt som man inte har båda fötterna på marken. Jag hoppas och tror att jag i andras ögon inte uppfattas som en sådan tjej som får allt jag pekar på, utan att jag är en jordnära och levnadsglad tjej som uppskattar att jag faktiskt har en sådan fantastiskt fin häst som jag har. :-)
Jag vet att dessa åsikter om att jag är bortskämd kanske än idag cirkulerar i mångas huvuden, eller så kanske de är helt bortglömda. Just nu spelar det ingen roll, eftersom att jag är lite äldre och klokare idag och inte riktigt tar åt mig såsom jag gjorde då för så många år sedan. Hur som helst skulle jag bara vilja avsluta med detta, för er som möjligen har kvar era åsikter + att jag är så less på att folk dömer oss alla som har hästar över 100 000 som "bortskämda".
Min pappa har genom lång utbildning tagit sig till den position han är idag. Har har jobbat heltid från det att jag var 1-17 år gammal. Jag såg knappt till min pappa under alla dessa år då han reste jorden runt och jobbade sträckvis i Kina, USA, Japan, England, Frankrike, Singapore, Tyskland. Därefter jobbade han i Falun för Grycksbo Paper och bodde iprincip i Falun. Jag hade knappt en pappa under dessa år, han var hemma vissa helger och ibland någon vecka för att umgås med oss - annars reste han. Det är TACK VARE att min pappa rest och jobbat såhär mycket i mitt liv som jag idag har turen att få ha en häst överhuvudtaget. TACK VARE att min pappa jobbade hårt, fick en topposition inom MoDo Paper och var civilingenjör har jag en häst idag. Om inte detta skett hade vi haft en ekonomi som vilket svensson familj som helst- och jag hade INTE haft en häst, det kan jag lova. Jag kommer aldrig få tillbaka dom åren min pappa reste jorden runt, 17 år av mitt liv. En häst som Graphic ger mig mycket, men hon kan inte på något sätt "ge mig dom åren åter". Jag hoppas att ni som fortfarande har en åsikt om att jag är bortskämd kanske nu kan tänka er för innan ni öppnar käften nästa gång. Många gånger handlar allt bara om avundsjuka eller ovetande- men är ni avundsjuka på folk som jobbar hårt i livet och förtjänar de pengar de tjänar för deras skicklighet - ja, då är någonting väldigt fel.
Det är väl vad jag tycker. Sedan er uppfattning om mig som människa, ryttare och era åsikter kring mig, mina hästar och min ridning etc är ju eran ensak. Kände bara att jag ville sätta ner foten då många inlägg enligt min mening om detta område handlar om att folk inte riktigt har någon vidare koll, utan i många fall drar alla efter en kant. Det är fel.
Det spelar ingen roll om Bosse skulle kostat 100kr eller 100miljoner.
Det är inte summan som bestämmer vad det är för häst man får, den blir vad man gör den till!
Kommentarer
Postat av: Stella
Jag köpte Spirre för egna pengar, betalar över hälften av månadskostnader, sadlar och att få dom utprovade, täcken, träns, benskydd, back on track, alla mina saker osv. Jag har han kvar, har höga betyg, är en normal 14-åring som jobbar för att ha råd och har massa tid för Spirre över. Det jag ville komma fram till var att det går bara man vill! ;)
Trackback
