Hopptränade idag då som sagt enligt planerna, hade i planen att rida lite mer som på tävlingen, hoppa fram och sedan rida bana. Vi byggde bara på halva ridhuset så vi trodde det skulle komma fler, så drog bara fram endast tre hinder, två räcken och en oxer.

Det började jättebra, hittade jättefin rytm och han var framme redan från början, så vi började hoppa banor och även det gick bra, lite problem med att han "dog av" lite på när jag red emot från längre distanser, men det är jag som inte är nog aktiv.

Hoppade runt några banor på vad vi trodde var 1m och det gick jättebra, skulle sedan bara avsluta med en bana på "110" Maria höjde upp, och jag red emot första hindret och tyckte det såg så jäkla högt ut, Bosse stod emot lite eftersom han kände att jag tvekade, såklart tar jag då en halvhalt eftersom jag tycker att han tvekar, och i sista sekund slänger han sig undan från hindret så jag glider av, borde känt det snabbare, men skitsamma, slog mig inte utan blev bara så jäkla arg, frustrerad och ledsen över att jag sätter både honom och mig i som situationerna.

- Varför tror jag att jag ska kunna övertyga honom att vi klara något, som jag inte själv är övertygad om att vi ska klara det?

Mental-breakdown skulle vi lätt kunna kalla det iaf, hur som helst, så hoppar jag upp igen, vi sänker det och hoppar och det går bra igen.

Det jag blir frustrerad på är jag att jag "misshandla" mig själv så psykiskt så fort något sånt här händer.
"Jag är sämst i världen" "Jag ska lägga av med hoppningen" "Jag gör bara fel, ska absolut inte tävla i helgen"
När det har gått bra 98% av träningen.

Kraven är skyhöga och jag känner mig värdelös om jag skulle behöva backa ner till att hoppa 90 med min häst, och det vet jag inte varför! Jag ser personligen inte ner på dom som rider 1m och lägre, men jag tror att alla ska tycka att jag är värdelös om jag sänker mig en nivå istället för höjer mig.

Bla, blev bara tvungen att skriva av mig det där, hur som helst, så när vi mäter mot Maria och nu senare jämnfört med en tummstock så är det väl inte så konstigt om vi tvekar när det visar sig att hindret ligger på 125-130 och inte 110.
Hindrerna gick till brösthöjd på Maria och 110 är till min navel, så stor skilland i längd är det inte på mig och Maria, hon är 176 och jag är 180 ;)