Hemma från stallet nu.
På onsdagar är det ju Divan som får sig en tur, och idag blev det i ridhuset.

I början gick det inge vidare, hon var väldigt stel och hård i munnen, hängde sig i handen och kändes svår att sätta takten i, men det är lite så hon är. Man måste låta hon springa av sig lite innan man kan lägga på benen och börja rida.

Efter första galoppen började hon släppa lite, och jag jobbade mest med att flytta runt bogarna och skritta.
Det tog ett tag med sedan släppte hon till, och fy tusan vad fin hon blev!

Jag tänkte mycket på mig själv och mina händer och försökte vara så mjuk som möjligt, och hon tog det direkt och blev mjuk i munnen och slappnade av och tog fram det där magiska steget som man så sällan får uppleva!
Jag blev så sjukt nöjd att jag bara kunde sitta där och le för mig själv! Finaste finaste Divan, hon kan verkligen när hon vill!

Pricken över i:et var att hon inte sparkade eller surade ihop en enda gång idag!

Nu måste jag gå och packa!