Dagens hoppass

Idag blev det faktiskt banträning igen, men det är ju det vi behöver träna på, så lika bra att jobba vidare!

Han var som en dröm under framridningen, så lätt, mjuk och fin i handen har jag nog aldrig känt honom!
Men trots att han var som en mysfarbro, så fick jag trycka igång han lite i galoppen så han skulle vara vaken också.

Började sedan med att travhoppa några gånger på ett smalt hinder, och sedan en gång i galopp i varje varv, därefter hoppade jag några linjer för att kolla avstånden och sedan tog jag hela banan först på 80cm.
Kändes lite sådär, vågade inte riktigt galoppera på ena linjen, så det rev han, annars var han okej.

Höjde upp och tog banan på ca 1m, här rev han två hinder, första gången var det för att jag satt fast lite i innerhanden genom svängen och den andra var för att jag inte lossade han i handen där vi låg lite trångt.

Tog hela banan en gång till och då sa Lollo (som hjälpte mig lite med att höja och sänka och vara allmänt stöd) att jag bara fick välja två saker att fokusera på genom nästa ritt - att rida fram till varje hinder och lossa han snabbare i handen.
Sagt och gjort, hoppade banan igen och han rev inget.

Tog sedan bara ett räcke för att hoppa lite högre, först på 110 och sedan på 120.
Han var fin, men jag hade lite taskig galopp genom svängen så det blev lite väl attack ridning för min del.
Sista gången fick jag iaf det språnget jag var ute efter, han tog i med ryggen, vek in frambenen och låg precis perfekt mellan hand och skänkel.
Han är så rolig eftersom han blir mycket piggare när han får hoppa högre :)

Det som känns jobbigt med hoppningen just nu är att jag tycker jag får dålig känsla i den här sadeln.
Skulle vilja prova ut en ny - för min egen skull, för den ligger inte dålig på honom, men vem har råd med det?

Får inte det rätta stödet för benen jag skulle vilja ha, och ibland kan obalansen uppstå efter hindret bara för att det blir så halt.
"Trampa ner hälen då" tänker ni, men det sitter inte i det.


Tycker inte att jag har så dåligt skänkelläge över hindrerna, ändå är det obalans efter.
Här är dock eftergiften inte den bästa ;)
Foto: Pernilla Larsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0