Idag var äntligen den dagen då vi åkte in till ridskolan för att hoppa.
Dock började det INTE bra.

När vi skulle hämta upp transporten vid jobbet, så var den och bilen helt inskottade, så vi fick börja med att gräva ut den men en spade, och det var inte lite snö. Dessutom hade vi redan bråttom, så man fick lite små panik.

Ut till Cape, snörde in hästen i finkan och drog till ridskolan, Maria byggde medans jag gjorde iordning honom och sedan körde vi.

Dagens övning var ett hinder på medellinjen och sedan en ganska lång serie efter långsidan.

Vi värmde upp på hindret på medellinjen, först med kort distans och sedan lång distans, övade på att bara galoppera genom svängen, stå i lätt sits och sedan dom tre sista sprången räta upp sig och låt hästen sköta jobbet.

Sedan gick vi över till serien och där hade vi som löshoppning, först tre studds, ett galoppsprång-räcke, ett galoppsprång-oxer.
Först började vi bara med att hålla långt fram på manen och ha lite av den känslan att man drog sig bakåt, sedan fick jag säga en mening medans jag red, sedan tittat på Maria och säga en mening, och sedan bara säga en mening igen.

Dock fick jag en mentalspärr när hon höjde upp, det var bara 110, men har inte hoppat det sedan förra Maj, plus att jag tyckte det kändes obehagligt att han gick på i sånt högt tempo.
Det kändes verkligen som ett rött strek gick upp så fort jag tänkte på det, läskigt faktiskt, har aldrig varit med om det förut, men det har blivit så mycket nu på slutet då jag verkligen har fått bryta isär min ridning för att börja rida på ett nytt sätt, ett friare sätt.

Jag har alltid varit en ryttare som har ridit mycket djupt i hoppningen, gillar att ha kontroll och att hjälpa hästen och lägga den rätt. Men nu ska jag stå mycket upp, lägga fram handen och låta hästen fixa jobbet, och det är otroligt frustrerande.

Hoppade det hur som helst och det gick kanon, så vi fick och jobbade med hindret på medellinjen igen och det funkade tillslut.

Jag vet inte om jag är så nöjd med min insats, hästen är jag såklart riktigt nöjd med, men kunde inte känna en wow känsla. Dock tog han faktiskt i för en gångs skull på hindrerna och rev bara en gång.

Får försöka ta ut det som vara positivt och slänga det negativa.

Och till nästa träning är det ännu mer att släppa kontrollen.

Foto: Pernilla Larsson

Förlåt för mycket text, ni får försöka överleva!