Det är inte sant

Aldrig kan man som hästägare få vara glad.

Idag kommer jag ut till betet för att skritta Bosse.
Borstar och gosar med honom (ovanligt för att vara honom) och sedan när jag ska ta hovarna på honom så ser jag såklart att han har trampat av sig skon och sulan på den hoven han har haft hovböld på.
Och hur lätt är det att hitta en sko i en stor beteshage?
Imorgon ska vi åka och köpa en ny sula. Sen får vi se vad som händer.


SÅ LESS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0