Imorgon flyttar Maria och jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan:
Hur känns det att syster flyttar.

Jag vet verkligen inte vad ni förväntar er för svar? Att jag ska gråta och säga att mitt liv ska gå under?
Att jag aldrig kommer klara mig själv i livet utan min syster? Trots att hon har bott ett år i tyskland och ett år i luleå.
Hon är inte längre bort än att jag kan hälsa på.

Klart som fan jag kommer sakna min syster, jag är henne i evig skuld för all den tid hon har lagt ner på mig och allt hon har lärt mig.
Hon valde att köpa halva Bosse för MIN skull, trots att hon knappt hade ridit honom, hon gjorde det för MIG, för att jag ville så gärna ha honom.
Det är något jag aldrig kan betala tillbaka.

Jag har tyckt det känns sjukt att det är jag som ska ta alla beslut för Bosse nu, att det är jag som har huvudansvaret.
Det är jag som bestämmer vad han ska äta, hur han ska ridas, vad han ska ha för utrustning. Det är jag.

Jag har haft häst förut, eller ponny, men då är det mamma och pappa som bestämt.
Jag och Maria har delat på hästar förut, men nu är det jag som ska sköt allt med räkningar, försäkringar, skoningar och allt vad det nu är.

Men jag har världens bästa medryttare vid sidan om.
Och det här ska bli så jävla kul.


Och om det är en sak jag är säker på, så är det att min syster kommer hem igen.

älskade syster och världens finaste häst <3